Nu börjar vi närma oss vår hemmahamn tycker vi, för nu är vi i alla fall i Tyskland. Börjar känna nästa som hemma. Idag blev det bara några timmars segling över till Heiligenhafen.

Jätte stor hamn och jätte många båtar men mycket trevligt. Här blev det som vanligt många härliga promenader och trevliga cykelturer. Ja, nu är vi i Tyskland hit åker svenskar och danskar och bunkrar sprit och vin. Och naturligtvis fick ju vi också göra detta. Vilka affärer dom har för detta ändamål. Det finns ALLT!!!! och lite till.

 

 

 

 

 Härifrån styrde vi kosan mot Gedser. Och vad ska man säga om detta gudsförgätna ställe. Ja, man stannar inte för länge ….. Fin liten hamn var det i alla fall. Vi tror nog att när dom har byggt bron mellan Danmark och Tyskland så lever nog inte den här lilla byn länge till.

Nästa stopp i Danmar blev Ishöj, strax utanför Köpenhamn. Här var det jätte mysigt så vi stannade några dagar och bara njöt i det underbara skandinaviska sommarvädret.

 

 

 

 

 

Så var det dags för sista etappen. Snart skulle man få krama alla nära och kära igen.

 

Jag tror jag tog tjugo foto av Öresundsbron både före under och när vi gått under. Ja, det kändes som ett under att vi seglat ända från Grekland till Sverige.

 

 

 

 

Vi hade bestämt med alla att vi skulle komma vid femtiden på eftermiddagen. Men eftersom vi kom lite tidigare fick vi tid att både se oss omkring i hamnen i Lomma och lägga oss för ankare. Vi t o m badade, andra gången i år, men det var lite kallt att krypa ner i den 20 gradiga vattnet, vi har ju varit vana vid lite högre temperaturer.

Efter någon timme var det dags att ta oss in i hamnen. Då blev vi mätta av raketer, smällare och banderoller med Välkommen hem!!!!! Alla våra barn och vänner och bekanta var samlade på bryggan. Glädjetårarna bara flödade, det går dom t o m när jag skriver det här. När vi hoppat i land blev det många goa kramar och många champagnekorkar som flög iväg.

 Allra sist måste jag visa det lyckliga bröllopsparet från den 22 augusti, Fredrik och Zoe!!!

 

 

 

 

Efter några dagar i Camaret var det åter dags att ge oss vidare. Nu seglade vi mot Guernsey och St  Peter-Port. Där fick vi lägga oss vid en brygga utanför själva småbåtshamnen och vänta för att bli visade en plats. Det var rätt många båtar före oss men man jobbade snabbt och efter någon timme blev vi anvisade en bra plats i hamnen.

 

 

 

 

 

 

 

Här blev det många härliga promenader i den trevliga lilla staden och cykelturer ut i naturen.

 

 

 

 

 

Vi besökte bl a ett underjordiskt sjukhus som tyskarna byggt under andra världskriget. Mycket intressant. Bl a fick vi veta att ingen av patienterna överlevde som blev intagna där. Det var fruktansvärt kallt och fuktigt där nere så det förstod vi att ingen kunnat överleva där.

 

 

 

 

 

 

 

Inte att förglömma är inte heller den blomsterprakt vi fick uppleva. Öborna måste älska blommor. Det var så mycket blommor överallt, otroligt vackert.

 

 

 

 

Vi passade också på att fylla på vårt klädförråd med fina seglarkläder eftersom det både var rea och även billigare skatt i affärerna. Motorn fick också en översyn av en mekaniker och vi fick reda på av honom att det skulle inte vara någon fara att köra den fast den ryker. Så nu bestämde vi oss för segla vidare dagen efter. Men eftersom man här måste ta hänsyn till tidvattnet, det skiljer cirka 7-8 meter vid ebb och flod, fick vi lägga oss ankare utanför hamnen på kvällen för att vänta in tidvattnet tidigt nästa morgon.

 Nästa seglingetapp blev till Boulogne-sur-Mer i Frankrike. Nu fick vi vara med om smoggen i Engelska kanalen. Den var så tjock så man såg knappast en meter framför båten. En mycket otäck upplevelse. Det var tidigt på morgonen och Tord hade precis gått och lagt sig efter sitt nattpass och smoggen kom efter cirka en timme. Men tröst i det hela var ju att vi inte gick i samma ränna som de stora handelsfartygen gjorde men man hörde hela tiden mistlurarna. Här var verkligen radarn till stor hjälp. Det var såååå härligt när vi kom fram. Hamnen i Boulogne-sur-Mer är den tristaste hamnen vi har besökt på hela vår resa. Det blev en kort promenad i stan och lite inköp av mat sen tillbaka till båten. Men vi träffade en annan svensk båt som vi hade trevlig kväll tillsammans med. Så ni kanske kan förstå att vi knappt hann och vakna morgonen efter innan vi var på väg igen.

Nu seglade vi upp till Vlissingen i Hollan. En härlig segling med strålande sol hela dagen. Helt underbart!!!! Vi kunde ligga och sola och lata oss hela dagen. Men vi hann tyvärr inte fram innan det blev mörkt. Och det blev en hemsk upplevelse att gå den långa seglingsrännan in till Vlissingen. Dels blåste det upp till kuling när vi kommit en bit in i rännan, 14-17 m/s och dels var det STORA handelsfartyg som både skulle ut från Vlissingen och in till hamnen. Dom riktigt otäcka att ha och göra med i mörkret. När dom kom bakifrån var dom otroligt stor i mörkret. Men allt gick bra och vi kunde lägga oss i en trevlig liten hamn och somna gott. På morgonen vaknade vi av fågelkvitter och fin natur runt omkring oss. Blommande träd och buskar kantade den lilla hamnen. Vad vi njöt när vi åt vår frukost i sittbrunnen. Här blev det som vanligt besök i staden och inköp av mat. Här Holland kan man hitta mycket mat som är glutenfritt, jag är glutenintollerant, så jag kunde frossa i både det ena och det andra i matväg. Vi var också mycket glada att komma hit till Holland eftersom vi nu ska gå kanalerna upp till Nordsjön. Slippa stressen att alltid behöv kolla väder och vind och bara nästan se öppet hav. Så efter några dagar gav vi oss iväg.

 

Det var både spännande och lite otäckt första gångerna vi skulle slussa men efter att slussat några gånger lärde vi oss hur vi skulle gå till väga. Det blev nog ett par hundra slussar och broar som vi passerade innan vi var ute i Nordsjön.

 

 

 

Holländarna är mycket trevliga och hjälpsamma så när de såg vår svenskflaggade båt så fick vi mycket hjälp under vår färd på kanalerna.

Dom är också mycket glada för blommor i sina trädgårdar så det var en fröjd att gå förbi allt vackert på vår färd. Nästa längre stopp blev i Amsterdam.

Innan sista bron före Amsterdam bråkade motorn rejält med oss. Nu både rök det och den gick upp i temperatur så det var verkligen stressigt innan vi kunde lägga oss i hamn. Så nästa dag tog vi fram cyklarna och besökte en verkstad. Där fick vi hjälp med vad vi skulle göra med motorn.

 

 

 

 

 

 

 

Tyvärr är jag inte så tekniskt lagt så jag kan inte redogöra för vad Tord gjorde med motorn men efter hans reparation så gick den som ett urverk ända hem till Sverige. Och vi var överlyckliga!!!!

 

Här fick vi även besök av några holländska vänner, som vi träffade första gången på Sardinien, Joke och Paul. En långpromenad och en trevlig kväll tillsammans blev det i Amsterdam. Hoppas det inte är sista gången vi ses.

 

 

 

För att ta sig igenom Amsterdam med segelbåt måste man gå på natten eftersom det är många broar som ska öppnas. Detta går inte under dagen eftersom det är otroligt mycket trafik i staden. Det går till så, att alla båtar får lägga sig vid s k väntbryggor och när det är dags så slussas man först in i kanalen sen är det en man på cykel som sköter alla broöppningarna. Gissa om vi var glada att motorn var ok, för här gällde det minsan att ligga i.

Men det var en kul upplevelse och det var vackert att se Amsterdam på natten. Bl a alla husbåtarna som kantade kanalen där vi gick.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi stannade inte i Amsterdam utan gick vidare ut på de stora sjöarna Markermeer och Ijsselmeer. Här fick vi fin segling och Ayla tog oss fram i god fart. Sista natten i Holland blev i Lauwersoog och morgonen därpå gav vi oss ut på Nordsjön. Här är både tidvatten och ström att ta hänsyn till så det är till att räkna ut när man ska iväg och se till så att det är tillräckligt djupt för båten. Det kan vara väldigt grunt på vissa ställen utanför holländska kusten. Nästa stopp blev på den tyska ön Norderney. Mycket trevligt och därför väldigt mycket båtar i hamnen. Det var med nöd och näppe vi fick en plats.

Under vår kvällspromenad gick vi ombord på Kustbevakningens båt och frågade om vi kunde få hjälp med att få reda på när man skulle lämna ön nästa morgon. Vi ville vara riktigt säkra på att både tidvatten och strömmen stämde. Vi fick mycket god hjälp och även en visning av båten. Det var riktigt spännande att få gå omkring i en sådan båt och se alla instrument och motorrummet. Lite större än vårt faktiskt …..

Nästa dag seglade vi till Brunnsbüttel i Tyskland. Där övernattade vi bara och nästa morgon började färden på Kielkanalen. Vi träffade en engelsman i Holland som förvarnade oss om att Kielkanalen var riktigt tråkig att gå. Men oj vad förvånade vi blev. Det var inte slla tråkigt. Kanalen bjöd på ett mycket vackert landskap, skog, öppet landskap, små byar, många svanar som låg i vattnet och mycket båtar, både stora och små.

Framåt kvällen var vi framme för att slussa ut. Då var ganska glada att slippa detta fler gånger. Vi kom fram till slussen precis så dom stängde mitt framför näsan på oss. Det var ganska långt tills de skulle öppna nästa gång så vi blev många båtar som fick vänta tillsammans utanför slussen. Det var inte så stort svängrum så det hann bli ganska så trångt. Där var två slussar att gå igenom. Vi låg och väntade vid den vänstra slussen och i den högra slussen gick handelsfartygen in i. Och rätt som det var kom det ett STORT kryssningsfartyg emot oss som skulle in i den högra slussen. När det gick förbi kändes det som det var ett höghus i rörelse som tog sig förbi.

 

 

 

 

 

 

 

Men allt gick bra och en liten stund senare kunde också vi slussa och lägga oss för natten. Här träffade vi åter en svensk båt som vi träffat i Grekland förra sommaren så det blev ett kärt återseende.

Gibraltar lämnade vi alltså efter 12 dagar. Stormen hade bedarrat och vi fick en härlig segling upp till Culatra i Portugal. Sydostlig vid och upp till 18 m/s. Efter en natt för ankare gick vi vidare till Lagos nästa morgon. Tyvärr blev det inte någon segling, det blev istället dimma och motorgång. Och motorn rykte som vanligt ……

Här stannade vi och gjorde många cykelutflykter och promenader i den vackra portugisiska naturen. Vi träffade också Gunilla och Lennart som har köpt en lägenhet i Lagos.

De bjöd på trevlig grillafton och dagen efter besökte vi en zigenarmarknad tillsammans. Där kunde man köpa allt mellan himmel och jord till mycket bra priser, jeans t e x för ca 100 sv kr. Så det blev några stycken, både långa och korta.

 

I Lagos träffade vi även den svenska båten Don’t look back med Monika, Bisse och deras son Tobias. Med dem kom vi överens om att segla tillsammans med upp till Baiona i Spanien.

 

 

 

Vi hade turen med oss. Nordanvinden som råder på Portugals västkust hade bestämt sig för att vila några dagar och lämnat över ”jobbet” till de sydliga vindarna, så då passade vi på. Det kändes både tryggt och riktigt trevligt att ha en annan båt som sällskap och allra helst under natten när man såg deras lanternor.

Vi la oss för ankare i Baionas hamn.

 

Och här kunde vi ta sommarens första bad. Inte riktigt den temperaturen som vi varit vana vid i Grekland men det var härligt!!

 

 

 

 

Efter någon dag, efter att vi bunkrat upp vårt matförråd fortsatte vi vår segling upp till Camarinas. Här fick vi stanna en vecka för att åter igen ”rida ut” en storm. Men ingen var sorgsen över detta. Camarinas är en mysig liten fiskeby med mysiga restauranger och bra affärer att bunkra mat i.

Omgivningarna är väldigt vackra och det blev som vanligt många fina promenader och cykelutflykter.

Här vinkade vi av Don’t look back en morgon, de var tvungna att ge sig av tidigare för att komma hem till Sverige i tid för att börja jobba igen.

Och nästa etapp då ….. Ja, då var det dags för Biscaya!!! När vi seglade ner till Medelhavet för 4 år sedan fick vi en rejäl storm över oss sista dygnet, så den här etappen har vi väl varit något nervösa inför båda två. Men vi kollade väderrapporter som aldrig förr och när det såg riktigt bra ut så gick vi från Camarinas tillsammans med en norsk båt. Jaha, och vad blev det, jo det blev motorgång i 3 dygn!!!!! Inte en vindpust. Men vi var fullständigt nöjda när vi la oss vid en boj utanför den lilla fiskebyn Camaret i Frankrike.

 

Oj, vet ni vad jag glömt att berätta??!! Nästan varenda dag under vår segling har vi haft besök av delfiner, både morgon och kväll. Dom kommer och leker i fören och dom vänder sig och lägger sig på sidan för att titta upp på oss som står på båten.

 

 

 

Vi har även sett pilotvalar och en dag kom en 10-meters val och simmade upp längs ena sidan av båten. Dessa möten är fantastiska att få uppleva.

 

 

Camaret var en sömnig och mysig liten fiskeby. Men jag kan tänka mig att här är mycket turister på sommaren. Vi var bl a på antikloppmarknad och hittade en fin fotogenlampa.

När stormen lagt sig startade vi vår fortsatta segling mot Sardinien. Första dagen blev fruktansvärt påfrestande, både vinden och vågorna emot oss. Vi fick kryssa hela dagen och var redan ordentligt trötta när vi äntligen passerade Siciliens nordvästra udde. Senare på kvällen la sig vinden och det blev äntligen en lugn och behaglig segling till natten.

 

Tidigt på morgonen fick vi ett trevligt besök av delfiner som lekte i fören och visade upp sig.

 

 

 

 

Efter 2 dygn nådde vi Sardinien och kunde släppa vårt ankare i mysig liten vik i söder, Teolada. Åter igen blev det starka vindar så vi fick avnjuta några dagar i viken med sol och värme. Sen satte vi segel mot Carloforte. Det var tid för inköp av mat och tankning av diesel. Carloforte är en mysig liten stad med bl a ett torg där stadens innevånare träffas både på dagar och kvällar. På dagarna sitter de gamla farbröderna på bänkarna som är satta runt om de stora träden och ger en behaglig skugga för den varma solen. På kvällen kommer barnfamiljer och ungdomar för att umgås. Och inte att förglömma finns där många glasstånd med den underbart goda italienska glassen.

Dagen efter lämnade vi Italien för några dygns segling över till Soller som ligger på Mallorcas nordväst kust.

 

  

 

 

 

Tyvärr blev det inte så mycket segling, mest motorgång. Och fortfarande krånglade vår motor. Den rök väldigt mycket.

 

I Soller träffade vi Tords syster och svåger och vi hade några trevliga dagar tillsammans. Vi hyrde en liten bil och besökte Palma och andra mysiga små städer. Den vackra naturen på Mallorca är inte heller något att förglömma.

 

 

 

När vinkat av syster och svåger lättade vi ankare och började seglingen mot Gibraltar. Första etappen blev ett dygns segling till Ibiza. Vi la vårt ankare i viken utanför San Antonio tidigt nästa morgon och stannade över dagen för att handla mat och förbereda nästa etapp som skulle bli 3 dygn ute på havet.

Det blev en behaglig seglats mot Gibraltar. Ja, lite motorgång blev också. Men vi hade ett underbart väder, soligt och varmt. Vi började bli riktigt bruna på våra vintervita kroppar. Men säg den lycka som varar ….. Omkring klockan fem, på morgonen sista dygnet, och bara någon timme kvar till marinan i Gibraltar, ville inte vår motor längre. På ljudet förstod vi att vi hade fått något som satt fast i vår propeller. Vi fick stänga den och sätta segel i den svaga vinden och försöka ta oss in mot land. Men vinden bara ökade och ökade. Vi kom in bland stora handelsfartyg som låg för ankare. Och fast de låg för ankare så körde de in mot land för att söka lä mot den starka vinden. De tog ingen hänsyn alls till oss fast vi gick för segel. Det blev väldigt dramatiskt. Nu visste vi inte hur vi skulle ta oss in i marinan. Det gick absolut inte att gå in med segel i den starka vinden. Skulle vi ringa för att få hjälp in i marinan eller vad skulle vi göra. Tord satte på sig sitt cyklop och gick ner på badplattformen, nu blåste det storm och det gick höga vågor, och kunde se under båten. Döm om vår förvåning, det satt inget i vår propeller!!!!! Ni anar inte vilken förvåning och framför allt LYCKA över detta som vi kände. Vi försökte starta motorn igen och den STARTADE!!!! Detta är det bästa som har hänt oss på denna segling kan ni tro!! Nu kunde vi äntligen ta oss in i marinan för egen motor och det var en härlig känsla när vi äntligen låg fast vid bryggan. Efter någon timme somnade vi helt utmattade.

 

Gibraltar tycker vi är helt fantastiskt. Det är fantastiskt att se det på så nära håll. Sen vi var där sist, 2006, har ett tjusigt kasino och många nya moderna hus blivit byggda nere i hamnen. Man hittar många mysiga pubar och restauranger både inne och utomhus.

 

 

En av dagarna kom den svenska båten Soprano, med tre svenska grabbar, in i marinan. Dom hade seglat från Västindien i en båt som inte är mer än 8 meter lång, helt fantastiskt. Dom var på väg tillbaka hem, till Lomma precis som vi.

En kväll bjöd vi grabbarna på köttgryta, gissa om det blev uppskattat. Några kvällar efter blev vi bjudna ombord på Soprano för att avnjuta ärtsoppa och pannkakor, mums!!!

I Gibraltar blev vi kvar i 12 dagar. En fruktansvärd storm rasade i sundet mellan Medelhavet och Atlanten.

I mitten av mars var det åter dags att packa och äta avskedsmiddag med våra barn för att åter bege oss ner till vår kära båt i Grekland.

Eftersom vi dels tagit beslutet att segla tillbaka båten hem till Sverige och att min äldsta son och hans sambo, Fredrik och Zoe, skulle gifta sig i mitten av augusti var vi tvungna att starta seglingen tidigare i år. Vi räknade med att seglingen hem skulle ta ca 4 månader.

Det blev en lite konstig upplevelse att komma ner till Grekland så tidigt på året. Regn, rusk och tom snö. Och vi frös!!!! Annars om åren, när vi rest ner i slutet av april har det varit varmt och skönt.

Efter alla förberedelser på land kunde vi äntligen sjösätta båten efter ca två veckor. När vi körde över sundet mellan marinan och Preveza tyckte Tord att motorn inte lät som den skulle och att den inte fick tillräckligt med kylvatten. Så det blev en ordentlig översyn med bl a byte av impeller.

Vi fick ligga kvar vid Svenska Bryggan några veckor, dels för att vädret skulle bli bättre och för att bunkra upp vårt matförråd.

Den 16:e april kunde vi lämna bryggan och börja seglingen mot Sverige. Det kändes verkligen vemodigt att vinka adjö till våra segelvänner som stod samlade på bryggan och alla vackra öar omkring oss. Både en och två tårar trillade ner för kinderna.

Vi fick en härlig segling över till Roccella Ionica i Italien. Det tog oss 2 dygn med en härlig vind i seglen. Tyvärr dog vinden ut några timmar från lan och vi fick starta vår motor. Efter någon timme började det ryka kraftigt från avgasröret och vi fick stänga motorn så den fick vila någon timme. Efter det fick vi i sakta mak ta oss in i marinan i Roccella Ionica. Där fick vi hjälp av några mycket trevlig och hjälpsamma australiensare med ytterligare översyn av motorn. Efter några timmar så allt bra ut. Efter det hade vi några trevliga dagar med cykelutflykter och trevligt umgänge med våra båtgrannar.

Nästa etapp blev till Sicilien och genom Messinasundet. Det blev en ganska spännande upplevelse att komma söder ifrån och uppleva de starka strömmarna i norr.

Vi övernattade i Milazzo, som anses vara Siciliens vackraste stad. Tyvärr var marinaavgiften så dyr så vi beslutade oss för att fortsätta redan dagen efter till den lilla mysiga staden Cefalu. I Cefalu fick vi stanna nästan en vecka för att ”rida ut” en kraftig storm. Men ingen av besättningen hängde läpp för detta. Det blev tid för många härliga långpromenader.

 

Bl a besökte vi en stor kyrkogård och det var en fantastisk upplevelse. Katolikerna har verkligen en annan syn på hur man begraver sina avlidna släktingar.

 

 

 

Vi fick uppleva våren med alla underbart vackra blommor och alla grönska. Jordgubbar och smultron frossade vi i varje dag, mums!! En svensk båt kom in i marinan en eftermiddag och vi hade en trevlig kväll tillsammans.

I mitten av juli hämtade vi upp Daniel och Sarah, min yngsta son med flickvän, i Nidri. De kom ner för att besöka oss och segla med oss en vecka. Vi fick en trevlig tid tillsammans med segling till de små öarna, ankring, grillning på kvällarna samt sol och bad. Vi hann t o m med en storm under några dagar då vi fick söka vindlä i en vik intill Lefkas. Efter besäket var det åter dax för bunkring och besök vi ”Svenska bryggan” i Preveza några dagar. Sen var det dax för sommarens ”långsegling”. Vi satt segel mot Zakynthos. I den stora bukten i söder. Där lägger de stora havssköldpaddorna sina ägg på stränderna. Det lät spännande tyckte vi. Det blev en underbar segling men tyvärr fick vi inte en några sköldpaddor. Men vi låg för ankare utanför en liten mysig by som bjöd på många fina promenader. Efter det seglade vi åter upp till Nidri och hämtade upp nästa besök. Fredrik och Zoe. Det är min äldsta son och hans fästmö.

Och åter igen fick vi en trevlig vecka tillsammans med dem med sol, bad, snorkling, segling och mysiga strandhugg. Efter att vi vinkat av Fredrik och Zoe hade vi ca 3 veckor kvar innan vi skulle lägga upp båten på land. Vi seglade tillsammans med Ingrid och Ulf, på båten Gungner, bland småöarna vid Lefkas. Solade, badade i vikarna och hade en härlig tid tillsammans.I mitten av oktober var det åter tid att lägga upp vår kära båt på land och åka hem till Sverige över vintern.

Vi gav oss iväg från Sverige valborgsmässoafton 2005. Under hela seglingen ner till Lagos i Portugal var det inte så bevänt med det sociala livet. Vi träffade två till tre svenska båtar som var på väg hem till Sverige. Den finska båten, Annamin, träffade vi första gången i Oban i Skottland. Vi träffades sedan vid ett flertal tillfällen på seglatsen ända ner till Lagos. Vi seglade bl a över Biscaya tillsammans. Engelska båtar träffade vi, av naturliga skäl, många. Men eftersom vi hela tiden var ”på väg” så blev det mest ”bryggsnack” och ingen längre gemenskap. Vi övervintrade sedan i Lagos. Det var övervintringstället för väldigt många engelsmän så vi fick verkligen öva upp vår engelska. Vi var tre skandinaviska båtar, två svenska och en norsk båt, som umgicks väldigt mycket. Jul- och nyår firade vi tillsammans och vi gjorde även många trevliga utflykter. Tillsammans med den svenska båten, Lindisfarne, seglade vi tillsammans med till Gibraltar i februari och hämtade vår watermaker. När vi seglade runt bland de Balliariska öarna träffade sporadiskt några svenska båtar som vi umgicks med några trevliga veckor. På Sardinien träffade vi den holländska båten Ferryman, som vi sedan har träffat vid flera tillfällen ända bort till Grekland. Vi har fortfarande mycket kontakt med varandra. I marinan utanför Rom, där vi lämnade vår båt andra vintern, träffade vi och umgicks väldrigt mycket med cirka 10-12 svenska båtar. Både på hösten och våren året efter. Det blev många trevliga grillkvällar och utflykter. Många av dessa båtar umgås vi med även hemma i Sverige. Här träffade vi även den engelska båten Kenmara som vi sedan har träffat från och till på vår resa. Året däpå seglade vi ner för Italiens västkust, Sicilien, Tunisien, Malta och över till Ioniska havet. Eftersom vi hela tiden var ”på väg” blev det sporadiska träffar med svenska, Nya Zeeländska, Australiensiska, engelska och tyska båtar. Även i hamnarna kunde vi träffa på svenskar som hade flyttat från Sverige och bosatt sig i andra länder. T ex på den lilla ön Pantelleria träffade vi en svensk tandläkare som hade öppnat praktik där. När vi till slut kom till vårt s k slutmål för seglingen, Ioniska Havet, har vi träffat oerhört många båtar som vi har umgåtts med och fortsatt att träffa även när vi varit hemma i Sverige om vintrarna. Hur umgås man när man bor på båt? Ja, ligger man vid brygga blir det kanske att man gör utflykter tillsammans, cyklar eller hyr bil. Äter gott på någon restaurang eller grillar.Ibland bjuder man på middag på den egna båten.Gör man som vi ofta ligger för ankare i någon vacker och mysig vik, blir det oftast att man fikar eller dricker lite vin tillsammans. Hittar man någon mysig grillplats blir det grill på kvällen.Midsommarafton, som vi tycker är väldigt viktig att fira fast vi inte är i Sverige, har vi firat både ensamma och i glada vänners sällskap.

MEGANISI, ITHAKA OCH KEFALONIA

När vi på midsommardagens morgon öppnade vår kyl så luktade det mer än ”pyton”. Det visade sig att våra batterier var helt slut. Det var bara att lätta ankare och bege oss in till Nidri på Lefkas. Det blev verkligen en svettig historia för Tord. Runt 40 grader ute och då ska vi inte tala om vad temperaturen var i båten. Och där skulle alla batterier bytas!!! Tack och lov är det en tålmodig man. På kvällen firade vi bytet av batterier tillsammans med John och Lisa på båten Barina. Vi åt på restaurangen ”Gröna Busken” i Nidri. Restaurangen har fått detta namn eftersom stora blommande buskar växer runt hela restaurangen. Mycket vackert.Nästa morgon seglade vi tillsammans med Barina tillbaka till ön Meganisi. Där tillbringade vi några dagar tillsammans. Vi solade, badade och gjorde utflykter på ön. En dag promenerade vi upp till en liten by, besökte ett litet café som ägdes av en gammal man i 70-års åldern, med tillhörande liten butik. När man kom in i affären var det som att komma tillbaka 50 år, fantastiskt att sådant ännu finns kvar. Caféet var samlingspunkt för byns män och där pratades man vid och drack sin Ouzo. Många grekiska damer satt utanför sina hus och vävde dukar av fina linnetrådar. Det blev ett inköp som ett fint minne.De närmsta veckorna seglade vi runt bland öarna Meganisi, Ithaka och Kefalonia, ankrade i små vikar, badade och solade och bara njöt av livet. En seglats till Preveza blev det också tid till för att bunkra lite mat och social samvaro med andra svenska båtar vid ”Svenska Bryggan”.

 

MIDSOMMAR PÅ MEGANISI

Ön Meganisi, strax utanför Lefkas, har blivit träffpunkten till midsommar för oss långseglare. Vi ankrade i ”Midsommarviken” på eftermiddagen efter riktigt härlig segling från Nidri. Badade och mös i varmt härligt vatten, 27 grader!!!! Innan det blev mörkt kunde vi räkna att vi var mellan 15 – 20 svenska båtar i viken. Dagen efter var det midsommarafton. Klockan 14.00 samlades vi alla på stranden för att äta midsommarlunch. Sill, matjessill, Janssons, gäster som kommit från Sverige hade nypotatis med som de bjöd på (det kunde vi inte köpa i Grekland) och allt det goda avslutades med jordgubbar och grädde!!!!! Mummsssss!!!!!Vi långseglare är ju inte i den åldern precis så vi har barn med oss, men vi hade turen att få sällskap med en dansk familj som hade tre små flickor. De hade aldrig varit med om att fira svensk midsommar och de tyckte det var så trevligt. Tillsammans hade vi också tre små bordsmidsommarstänger. De ställes på backen och sen blev det dans kring dessa. Vi hade verkligen roligt. Sen var det tid för några timmars vila med sol och bad. Vid sju-tiden träffades vi igen på stranden och då skulle det grillas. Ett engelskt långseglarpar, Jim och Pat kom till viken med sin båt på eftermiddagen. Vi hade träffat dem många gånger tidigare, så vi bjöd med dem för att vara med att fira midsommarkvällen med oss. Jim, Pat och den danska familjen tyckte det var så trevligt att få vara med. När alla var mätta och nöjda blev det mycket sång och en man spelade Ukulele. Ja, den kvällen somnade vi med ett stort leende.

MATHÅLLNINGEN OMBORD

Varje höst, innan vi åker hem över vintern, äter vi oss ner i vårt matförråd. Förutom konserver, som i regel har flera års hållbarhet. När vi kommer tillbaka efter vintern så är det att bunkra upp i förråden igen. Lidl som har blivit alla långseglares ”favoritaffär”och finns i alla de europeiska medelhavsländerna gör vi ofta våra stora inköp i. Där kan man hitta många varor, som passar oss väl, och till mycket bra priser.Givetvis köper vi många inhemska varor också. Medelhavsmaten har vi anammat på många sätt.Konserver vi bunkrar är bl a champinjoner, oliver, sardiner, lax, hackade tomater, cocosmjölk.Vacumförpackade majskolvar är också bra att ha när vi inte kommer i land så ofta.Frukt och grönsaker; äpple, banader, jordgubbar, hallon, meloner, gurka, tomater, auberginer, lök, morötter, potatis och även vad årstiden erbjuder. Vi gör inköp för fyra dagar åt gången, hållbarheten är inte längre i värmen. Allt får inte rum i vår kyl. Tre dagar gäller i regel för färskt kött, kyckling och fisk.Ägg äter vi också i massor. De går att förvara utanför kylen, bara man vänder kartongerna dagligen så att inte gulan kommer i kontakt med skalet, då surnar de.Vi äter de flesta måltiderna ombord. I genomsnitt går vi kanske ut på restaurang cirka två gånger per månad. En dags mat ombord, när vi inte seglar, kan se ut på följande sätt:Gröt, smör och bröd till frukost, sallad, fruktsallad eller olika omeletter till lunch, kött, fisk eller kyckling med pasta, ris eller potatis till middag och givetvis en god sallad eller kokta grönsaker till. Olika frukter till mellanmål eller fika och en god kaka.Mathållningen när vi seglar ser lite annorlunda ut. Då lagar jag alltid mat så den är färdig och bara går att värma. Det är inte så roligt att stå och laga mat om det gungar eller båter lutar mycket. Jag brukar alltid göra en gryta av kött eller kyckling. Kokar potatis eller ris att ha till.Färdigkokta ägg är också bra att ha. Luncherna brukar bestå av Avocado, kokt ägg och kanske kallrökt lax. Dessemellan frukt och fika med en god kaka. Frukosten är likadan som när vi ligger stilla.

Färskt bröd kan ofta vara svårt att få tag på både när vi ligger mycket för ankare och när vi seglar längre sträckor. Då gör jag ett ”stekpannebröd”.

Receptet är: 3 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, salt och 1 dl vatten. Blanda allt och låt degen stå över natten. På morgonen plattar jag ut degen och steker på stekjärnet. Mycket gott!!!!